En mellanblödning är en blödning från underlivet som kommer mellan två menstruationer, alltså när du inte väntar dig mens. Den kan vara röd, brun eller se ut som blodblandade flytningar, och den är oftast liten. I de flesta fall är den ofarlig: det är vanligt att blöda lite dagarna före och efter mensen och vid ägglossning, och hormonella preventivmedel ger ofta småblödningar de första månaderna.
Ibland är mellanblödningar ändå ett symtom på något som behöver behandlas, till exempel klamydia eller cellförändringar på livmoderhalsen. Därför är det viktigt att veta vilka tecken som gör att du bör kontakta vården.
Vad är en mellanblödning?
Mellanblödning är ett samlingsnamn för all blödning mellan mensen, oavsett vad den beror på eller var i menscykeln den kommer. Inom vården räknas den till gynekologiska blödningsrubbningar och kallas också metrorragi. Begreppet säger ingenting om mängden, bara att blödningen kommer vid fel tidpunkt.
En mycket lätt blödning kallas ibland spotting. Det kan vara några droppar blod på toalettpappret eller brunaktiga flytningar i trosorna. Blodet blir brunt när det inte är färskt, och färgen är inte i sig ett tecken på att något är fel.
Som jämförelse varar en normal menstruation i 4–8 dagar, och från första blödningsdagen till nästa mens brukar det gå 24–35 dagar. Blöder du utanför det mönstret och utan förklaring är det en mellanblödning.
Varför får jag mellanblödningar? Vanliga orsaker
Orsakerna till mellanblödningar är många. En del hör till menscykeln och är helt ofarliga, andra behöver undersökas.
| Möjlig orsak | Typiskt för blödningen |
|---|---|
| Ägglossning | Liten blödning ungefär mitt i menscykeln, ofta återkommande |
| Före eller efter mensen | Lite blod dagarna innan mensen börjar eller när den slutar |
| Hormonella preventivmedel | Småblödningar de första månaderna eller efter en glömd tablett |
| Graviditet | Nidblödning ungefär när mensen skulle ha kommit |
| Könssjukdom eller infektion | Blödning med förändrade flytningar eller ont i magen |
| Cellförändringar på livmoderhalsen | Blödning vid eller strax efter samlag |
| Polyper eller myom | Oväntade eller återkommande blödningar |
| Klimakteriet | Oregelbundna blödningar när hormonnivåerna svänger |
Även stress kan ge mellanblödningar. När kroppen är pressad, fysiskt eller psykiskt, påverkas samspelet mellan hormoner, och menscykeln kan rubbas så att mensen blir oregelbunden eller kommer vid fel tid. Samma sak kan hända om du går ner mycket i vikt. Hos unga kan det dessutom ta flera år efter första mensen innan cykeln blir regelbunden.
Mellanblödningar förekommer också vid endometrios, då oftast tillsammans med svår mensvärk och riklig mens. I sällsynta fall kan återkommande mellanblödningar vara ett tidigt tecken på cancer i livmodern eller livmoderhalsen, och det är därför oförklarade blödningar ska tas på allvar.
Mellanblödning och preventivmedel: p-piller, spiral och akut-p-piller
Alla preventivmedel med hormoner kan ge mellanblödningar, så kallade genombrottsblödningar. De kommer oftast de första månaderna efter att du börjat med ett nytt preventivmedel och brukar klinga av inom ungefär tre månader. Det gäller p-piller, minipiller och mellanpiller, men också hormonspiral och p-stav, där blödning är en känd biverkning.
Du kan också få en blödning om du glömmer att ta en tablett, eller om du använder p-piller för att skjuta upp mensen under lång tid. Akut-p-piller kan ge en blödning någon eller några dagar efter att du tagit pillret, och mensen kan komma lite tidigare eller senare än vanligt. Det är ofarligt.
Har du använt samma preventivmedel i tre månader utan att missa någon tablett och fortfarande har mellanblödningar ska det utredas. Prata med barnmorskan eller läkaren som skrev ut preventivmedlet.
Blöder du vid samlag? Tecken på infektion eller cellförändringar
Blödning under eller strax efter ett vaginalt samlag kallas kontaktblödning. Den kan bero på att du inte varit tillräckligt upphetsad, men den kan också vara tecken på en könssjukdom eller på cellförändringar på livmoderhalsen. Då behöver du lämna ett cellprov.
Klamydia är den vanligaste könssjukdomen som ger mellanblödningar, men även gonorré kan göra det. Klamydia kan sprida sig till äggledarna och ge ont i nedre delen av magen, och det måste behandlas. Har du haft oskyddat sex och misstänker en könssjukdom kan du testa dig på en ungdomsmottagning, hud- och könsmottagning eller vårdcentral. Om blödningen kommer tillsammans med ändrad lukt eller färg kan det vara värt att läsa om vad olika flytningar betyder.
Mellanblödning och graviditet
En blödning kan vara ett tidigt tecken på graviditet. När ett befruktat ägg fäster i livmodern kan det komma en liten blödning, en nidblödning, ungefär när mensen skulle ha kommit. Den är ofarlig, men det går också att vara gravid utan att ha haft någon nidblödning.
Det är vanligt att blöda under graviditetens första hälft, och en blödning behöver inte betyda att något är fel. En blödning tidigt i graviditeten kan ibland vara ett missfall, ibland så tidigt att du inte visste att du var gravid. Är du gravid eller kan vara gravid och blöder, följ vårdens råd utifrån graviditetsvecka och hur mycket du blöder.
Mellanblödningar i klimakteriet
I klimakteriet svänger nivåerna av könshormoner, och då blir både oregelbunden mens och mellanblödningar vanliga. Det hör ofta till omställningen, som vi beskriver närmare i klimakteriet steg för steg.
Gränsen går vid menopausen. Får du en blödning när det gått mer än ett år sedan din sista mens ska du alltid kontakta en gynekologisk mottagning, även om blödningen är liten.
Hur utreds mellanblödningar?
Enstaka mellanblödningar behöver oftast inte utredas. Kommer de igen, eller finns tecken på infektion, gör vården en utredning som brukar innehålla:
- Samtal om ditt menstruationsmönster, senaste mens, preventivmedel, läkemedel och sexualvanor.
- Graviditetstest.
- Gynekologisk undersökning, ofta med ultraljud av livmodern.
- Prover, till exempel klamydiaprov och cellprov från livmoderhalsen.
Ibland behövs ett vävnadsprov från livmodern. Det är vanligt att skriva ner när blödningarna kommer under ett par månader innan besöket, så blir mönstret lättare att se.
Behandling: vad hjälper vid mellanblödningar?
Vilken behandling du behöver beror på orsaken. Blödningar vid ägglossning eller dagarna kring mensen behöver ingen behandling, men är du besvärad kan du prata med läkaren om att prova ett hormonellt preventivmedel.
- Preventivmedlet: beror blödningarna på p-piller eller spiral kan det räcka att byta till ett annat preventivmedel.
- Infektion: en könssjukdom som klamydia behandlas med läkemedel, och då brukar blödningarna försvinna.
- Polyper och myom: de kan tas bort kirurgiskt om de ger besvär.
- Cellförändringar: de utreds och behandlas, oftast på en gynekologisk mottagning.
Bra vid mellanblödningar: mensskydd och egenvård
Kommer det bara lite blod räcker ett trosskydd eller en menstrosa för lätt blödning. Är mellanblödningen rikligare kan du använda binda, tampong eller menskopp som vid mens. En tampong eller menskopp ska bytas minst var åttonde timme.
Det kan också hjälpa att föra anteckningar i en mensapp eller kalender: när blödningen kommer, hur mycket du blöder och om du samtidigt glömt en tablett eller haft samlag. Det gör det lättare att se om blödningen följer ett ofarligt mönster, och det är bra underlag om du söker vård.
När ska du söka vård för mellanblödningar?
Kontakta en vårdcentral eller gynekologisk mottagning om:
- du blöder under eller efter samlag
- du har använt samma preventivmedel med hormoner i tre månader och fortfarande har mellanblödningar
- du har haft oskyddat sex och misstänker att du fått en könssjukdom
- du blöder när du inte ska ha mens och inte vet vad det beror på
- du har mellanblödningar tillsammans med riklig mens eller svår mensvärk
Har du mellanblödningar, ont i magen och feber ska du kontakta en vårdcentral eller jouröppen mottagning direkt. Får du en blödning mer än ett år efter din sista mens ska du söka vård på en gynekologisk mottagning. Är du ung kan du vända dig till elevhälsan eller en ungdomsmottagning, och behöver du hjälp att bedöma var du ska söka vård kan du ringa 1177. Den här artikeln ersätter inte en bedömning i vården.
