Benskörhet, eller osteoporos som sjukdomen kallas i vården, betyder att skelettet har blivit så skört att benen går av lättare än de borde. Benskörhet i sig ger inga symtom, och därför upptäcks den oftast först när du bryter ett ben, till exempel handleden efter ett fall från stående. Kvinnor drabbas oftare än män eftersom benförlusten ökar efter klimakteriet. Det finns läkemedel som stärker skelettet och minskar risken för nya benbrott, och mycket av det förebyggande arbetet kan du göra själv.
Vad är benskörhet?
Skelettet är levande vävnad som hela tiden bryts ner och byggs upp igen genom hela livet. Normalt råder en balans mellan nedbrytning och uppbyggnad. Vid benskörhet rubbas den balansen: mer ben bryts ner än vad som bildas, benmassan minskar och den inre strukturen i benvävnaden blir glesare. Till slut kan skelettet bli så skört att ett lätt fall, ett snedsteg eller till och med en kraftig hosta räcker för att ge en fraktur.
Benskörhet är en folksjukdom i Sverige. Enligt en skattning från Socialstyrelsen väntas varannan kvinna och var fjärde man få ett benbrott som beror på benskörhet under sin livstid, och varje år inträffar mellan 80 000 och 90 000 sådana frakturer.
Vården skiljer på två former:
| Form | Vad den beror på |
|---|---|
| Primär osteoporos | Ålder, minskade halter av könshormoner, ärftlighet och livsstil |
| Sekundär osteoporos | En bakomliggande sjukdom eller långvarig behandling med vissa läkemedel |
Vilka symtom ger benskörhet?
Så länge inget ben går av märker du ingenting. Det första tecknet är ofta ett benbrott som uppstår i en situation där skelettet normalt hade hållit. Vanligast är frakturer i:
- handlederna
- höfterna
- ryggkotorna
- överarmarna
Ett benbrott i ryggen kallas kotkompression och innebär att en ryggkota pressas ihop. Det kan göra mycket ont, men ibland bara lite, och då söker många aldrig vård. Om flera ryggkotor trycks ihop kan du bli kortare, få ryggsmärta och en mer framåtböjd, kutryggig hållning. Att du har krympt i längd kan alltså vara ett tecken på benskörhet även om du aldrig märkt något benbrott.
Orsaker: varför drabbas kvinnor oftare?
Benmassan byggs framför allt upp under de första 25 levnadsåren och minskar sedan långsamt i vuxen ålder. Kvinnor har en mindre benmassa från början, och efter klimakteriet tar nedbrytningen fart. Det beror på att halten av östrogen sjunker, och östrogen hjälper kroppen att hålla balansen mellan nedbrytning och uppbyggnad av ben. Benmassan minskar mest under de första åren efter den sista mensen, vilket är en anledning till att klimakteriet är en bra tidpunkt att se över både träning och kost.
Även yngre kvinnor kan få minskad benmassa. Unga kvinnor som tränar på elitnivå kan få rubbad hormonbalans, vilket brukar märkas genom att mensen kommer mer sällan eller försvinner helt. Detsamma kan hända vid anorexi.
D-vitamin och kalcium behövs för att skelettet ska kunna byggas upp och bibehållas. D-vitamin behövs för att kroppen ska ta upp kalcium från tarmen, och om kalciumhalten i blodet sjunker börjar kroppen i stället ta kalcium från skelettet. Med åldern blir det vanligare med brist på D-vitamin, bland annat för att huden bildar mindre D-vitamin från solljus.
Riskfaktorer för osteoporos
Vissa riskfaktorer kan du inte påverka, andra kan du göra något åt.
Riskfaktorer du inte kan påverka:
- hög ålder
- kvinnligt kön
- ärftlighet, till exempel att en förälder har haft benskörhet
- tidig menopaus
Riskfaktorer du kan påverka:
- rökning
- hög alkoholkonsumtion
- låg kroppsvikt
- fysisk inaktivitet under lång tid
- för lite kalcium och D-vitamin under lång tid
Sjukdomar och läkemedel som ökar risken: långvarig behandling med kortisontabletter, vissa läkemedel mot epilepsi, långvarig behandling med heparin och antihormonella läkemedel mot bröstcancer. Sjukdomar som ledgångsreumatism (reumatoid artrit), glutenintolerans och sjukdomar i sköldkörteln eller bisköldkörtlarna ökar också risken. Har du en sköldkörtelsjukdom som hypotyreos är det värt att fråga din läkare om skelettet.
Utredning: så ställs diagnosen
Vid läkarbesöket får du berätta om dina besvär, din livsstil, tidigare benbrott, vilka läkemedel du tar och om någon i släkten har haft benskörhet. Svaren kan föras in i ett formulär som heter FRAX, som räknar ut hur stor risk du har att till exempel bryta höften inom de närmaste tio åren.
Du bör utredas för benskörhet om du:
- har minskat mer än tre centimeter i längd och är yngre än 70 år
- har minskat mer än fem centimeter i längd och är äldre än 70 år
- är över 50 år och har fått ett benbrott som kan bero på benskörhet
Bentäthetsmätning
Diagnosen ställs med en bentäthetsmätning, ofta kallad DXA. Det är en röntgenundersökning med mycket svag strålning, oftast av ryggen och höften, där den allvarligaste frakturrisken finns. Du ligger på en brits, undersökningen tar några minuter och gör inte ont. Du behöver inte förbereda dig. Ofta tas också en bild från sidan av ryggen för att se om du har fått en fraktur i ryggkotorna.
Resultatet delas in i grader: osteopeni är den lindrigaste formen, därefter osteoporos, och manifest osteoporos är den svåraste formen där du redan har fått frakturer. Eftersom benskörhet också kan vara en följd av en annan sjukdom tar läkaren ofta blodprover.
Behandling av benskörhet
Målet med behandlingen är att stärka skelettet och minska risken för nya benbrott. Läkemedlen finns som tabletter, dropp eller sprutor:
- Bisfosfonater är förstahandsval för kvinnor efter klimakteriet. De bromsar nedbrytningen av ben och tas som tablett en gång i veckan eller som dropp en gång per år. Enligt Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation sänker de risken för nya frakturer i ryggkotor med 50 procent och i höften med 30 procent.
- Antikroppsbehandling ges som spruta under huden en gång per halvår och passar den som inte tål bisfosfonater eller har nedsatt njurfunktion.
- Läkemedel som stimulerar benbildning, till exempel parathormonanaloger, kan bli aktuella vid hög frakturrisk.
- Kalcium och D-vitamin ges alltid som tillskott tillsammans med läkemedlen för att behandlingen ska fungera bättre.
Vissa läkemedel kan i mycket ovanliga fall ge en allvarlig biverkning i käkbenet. Risken är mycket liten vid de doser som används vid benskörhet, särskilt om tänderna är i gott skick och du går regelbundet till tandläkaren. Berätta därför för din tandläkare att du får behandling.
Om benskörheten orsakas av en annan sjukdom behandlas den först. Tar du kortisontabletter i tre månader eller mer kan du behöva läkemedel som skyddar skelettet. Ändra aldrig en kortisonbehandling på egen hand.
Behandlingen följs ofta upp med en ny bentäthetsmätning efter några år. Trots att läkemedlen är effektiva visar forskning från Karolinska Institutet att många som brutit ett ben på grund av benskörhet aldrig får läkemedel. Har du fått en fraktur efter ett lätt fall kan du själv fråga om en utredning.
Hur kan du förebygga benskörhet?
Det bästa skyddet är vanor som håller skelettet starkt genom hela livet:
- Rör på dig regelbundet. Träning som belastar skelettet, helst ett par gånger i veckan, stärker benen, musklerna och balansen. Styrketräning efter 40 är ett bra sätt att belasta skelettet. Har du redan benskörhet kan en fysioterapeut ta fram anpassade övningar som stärker ryggen och förbättrar balansen.
- Sluta röka. Ämnen i tobaksröken påverkar kroppens förmåga att bygga upp skelettet.
- Drick måttligt. Stora mängder alkohol ökar förlusten av benmassa och risken att falla.
- Ät kalcium och D-vitamin. Mejeriprodukter, tofu och gröna bladgrönsaker ger kalcium, och fet fisk ger D-vitamin. Vistas utomhus i dagsljus under sommarhalvåret.
- Håll en sund vikt. Att väga för lite är en riskfaktor.
Prata med en läkare innan du börjar med kalciumtillskott. Kalciumhalten i blodet och njurfunktionen bör kontrolleras först, och har du haft njursten kan för mycket kalcium öka risken för nya anfall.
Vad kan du göra själv för att undvika benbrott?
När skelettet är skört handlar mycket om att inte falla:
- Ta bort lösa mattor och sladdar som du kan snubbla på, eller lägg halkskydd under mattorna.
- Ha bra belysning, även på natten om du går upp till toaletten.
- Sätt upp handtag vid toalett, dusch och badkar och använd halkmatta.
- Gå med stadiga inneskor och använd broddar när det är halt ute.
- Förvara saker på lagom höjd så att du slipper klättra på stolar och stegar.
När ska du söka vård?
Kontakta en vårdcentral om du tror att du har benskörhet, om du har brutit ett ben efter ett lätt fall, om du har blivit märkbart kortare eller om du har flera riskfaktorer, till exempel långvarig kortisonbehandling eller tidig menopaus. Sök vård direkt om du får plötslig, kraftig smärta i ryggen eller inte kan belasta ett ben efter ett fall. Ring 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Den här texten ger allmän information och ersätter inte en bedömning av vården.
