Bakteriell vaginos är en obalans i slidans bakterieflora och den vanligaste orsaken till onormala flytningar hos kvinnor i fertil ålder. Det typiska tecknet är illaluktande flytningar, ofta med en lukt som påminner om fisk. Tillståndet är inte farligt i sig och det är ingen könssjukdom, men det kan vara besvärande och behöver ibland behandlas med läkemedel på recept.
Enligt 1177:s kunskapsstöd för vårdpersonal får mellan 10 och 30 procent av alla kvinnor bakteriell vaginos varje år. Ungefär hälften av dem som har det märker inga symtom alls.
Hur ser flytningarna ut vid bakteriell vaginos?
De vanligaste symtomen på bakteriell vaginos är:
- Tunn flytning som är gråvit eller grågul, men sällan rikligare än vanligt.
- Stark, fiskliknande lukt, som ofta blir tydligare direkt efter mens och efter samlag utan kondom.
- Besvär som kommer och går, eftersom lukten varierar under månaden.
Klåda och sveda hör egentligen inte till bilden. Kliar och svider det samtidigt beror det ofta på att du även har fått svamp, vilket är vanligt.
Varför får man bakteriell vaginos?
Slidan ska alltid ha bakterier. Hos en frisk kvinna dominerar laktobaciller, även kallade mjölksyrebakterier, som håller miljön sur med ett pH under 4,5. Vid bakteriell vaginos blir laktobaciller färre och anaeroba bakterier ökar kraftigt. Då stiger pH-värdet och bakterierna frisätter ämnen som ger den karaktäristiska lukten.
Varför obalansen uppstår vet ingen säkert, men några saker verkar öka risken:
- ny eller flera sexpartners
- oskyddat sex, eftersom sperma påverkar surhetsgraden
- tvål och tvätt inuti slidan, som rubbar floran
- mensskydd som sitter länge, eftersom mensblod har högre pH
Efter menopaus blir tillståndet betydligt ovanligare, eftersom bakteriefloran då förändras på andra sätt. Läs mer om de förändringarna i vår genomgång av klimakteriet steg för steg.
Bakteriell vaginos eller svamp?
De två förväxlas ofta, men behandlingen skiljer sig åt. Svamp i underlivet ger oftast klåda och en vit, grynig flytning utan stark lukt, medan bakteriell vaginos ger en tunnare, gråaktig flytning som luktar illa. Även klamydia, gonorré, trikomonas och en kvarglömd tampong kan ge liknande besvär, och därför är det viktigt att bli undersökt.
Utredning: så testar läkaren
Läkaren eller barnmorskan gör en gynekologisk undersökning och bedömer flytningens utseende, lukt och surhetsgrad. Ofta mäts pH med en testremsa och flytningen studeras i mikroskop, så kallad wet smear. Diagnosen ställs när tre av fyra kriterier stämmer: pH över 4,5, en homogen gråvit flytning, fisklukt vid ett snifftest och så kallade clue cells i mikroskopet. Du får oftast svar direkt.
Det finns även självtester på apoteket, men de ersätter inte en undersökning om du är osäker eller har nya besvär.
Behandling av bakteriell vaginos
Bakteriell vaginos behandlas med läkemedel som hämmar eller dödar bakterier, antingen antiseptika eller antibiotika. Behandlingen ges i första hand lokalt, som slidkräm eller vagitorier, men det finns också tabletter att svälja. En kur tar tre till sju dagar beroende på läkemedel.
Har en läkare en gång konstaterat att du har bakteriell vaginos finns det ett receptfritt läkemedel du kan använda vid ett nytt tillfälle, om du är över 18 år. Produkter med mjölksyrebakterier säljs också, men de saknar bevisad effekt. En del upplever ändå att lukten minskar.
Återfall är vanligt, och det är ingen misslyckad behandling. Du kan behandla igen, ibland flera gånger. Behandling av partnern ingår inte i rutinen.
Bakteriell vaginos och graviditet
Är du gravid och tror att du har bakteriell vaginos ska du berätta det för barnmorskan. Tillståndet är kopplat till en ökad risk för sent missfall, för tidig vattenavgång och prematur förlossning, även om det är mycket ovanligt. Därför behandlas symtomgivande bakteriell vaginos under graviditet. Barnet kan däremot inte smittas, varken i magen eller vid förlossning.
Komplikationer vid gynekologiska ingrepp
Den vanligaste komplikationen gäller ingrepp i livmodern. Har du bakteriell vaginos när en kopparspiral eller hormonspiral sätts in, eller vid en abort eller skrapning, finns en ökad risk att infektionen sprids till livmodern och äggstockarna. Berätta alltid för läkaren i förväg, så att du kan behandlas först.
Kan man förebygga bakteriell vaginos?
Det går inte att skydda sig helt, men några vanor minskar risken:
- Tvätta bara de yttre delarna med ljummet vatten, aldrig med tvål i slidan.
- Byt tamponger och bindor regelbundet under mens.
- Använd kondom, femidom eller slicklapp med en ny partner.
- Välj luftiga trosor och byt trosskydd ofta om flytningarna besvärar dig.
När du bör söka vård
Kontakta en gynekologisk mottagning, barnmorskemottagning eller vårdcentral om dina flytningar har ändrat utseende eller luktar illa, om du får återkommande besvär, om du är gravid eller om du ska sätta in spiral eller genomgå ett ingrepp. Är du osäker på vart du ska vända dig kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Den här texten ger allmän information och ersätter inte en bedömning i vården.
